I mitten till slutet av 1990-talet genomförde Sveriges ekonomi en intressant återuppgång från en tre år lång lågkonjunktur som hade lämnat den med det viktigaste offentliga underskottet inom OECD. under denna uppsats för IPPR reflekterar den tidigare svenska finansministern Par Nuder den politik och politik som möjliggjorde hans lands återhämtning.
Den svenska arbetsmarknaden
I början av 1990-talet drabbades den svenska arbetsmarknaden av den värsta chocken än aldrig som den hade upplevt sedan 1930-talet. Mellan 1990 och 1993 drabbades Sverige av tre år med negativ tillväxt. Topp-till-dal-nedgången i BNP var nästan 5 procent, den totala sysselsättningen minskade med ganska 12 procent från 1990 till 1994 och sysselsättningen inom tillverkningsindustrin minskade med nästan en fjärdedel.
Socialdemokraterna återvände till makten 1994. Det tog fyra år för regeringen att balansera budgeten. Mellan 1994 och 2006 skapade den svenska ekonomin 400 000 nya arbetstillfällen, som 9 procent av arbetskraften, och vid toppen av den perioden hade Sverige den näst högsta sysselsättningsgraden inom EU.
Par Nuder kan vara en före detta socialdemokratisk riksdagsledamot som tjänstgjorde som finansminister under de viktiga tidiga åren av Sveriges sysselsättningskamp. Viktiga punkter från hans uppsats inkluderar:
Svensk modell
Det svenska tillvägagångssättet stöddes av tydligt värde, underbyggt av den “svenska modellen”, som inkluderar prioriteringar som livslångt lärande, skydd av människor som inte arbetar och därmed vikten av en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Politik för sysselsättning var framtidsfokuserad och stödde en långsiktig analys av hur ekonomin skulle se ut som efter lågkonjunkturen.
Budgetbalanseringspolitiken och arbetsmarknadsreformen var knuten till en bredare vision som bevisade att den svenska modellen inte var död och förvandlade kampen mot arbetslöshet till ett nationellt projekt.
